Embryoprojektet
Leicester rasen anses vara utrotningshotade i många länder världen över. Därför att den mest använts för att skapa nya raser genom korsning som tex: Poll Dorset, White Suffolk, Border Leicester, Texel, Dalasau och Rygja mfl. Den har använts som korsningsras därför att tackorna har haft goda modersinstinkter och bra mjölkproduktion.
De ursprungliga leicesterfårraserna har utvecklats ganska olika i olika länderna. Dagens rasbeskrivningar skiljer sig en del. Vårt svenska leicesterfår skiljer sig markant från andra rasvarianter mest på grund av inslagen av lantrasanlag, anpassningen till vår miljö och satsningen på skinnproduktion. De gemensamma karaktärsdragen för leicesterfårs varianterna beskrivs som halvgrova till grova köttfår med vit lång ull av hög kvalitet – storlockig och glansig - samt goda modersegenskaper.
Ett uppsving av rasen skede i slutet av 70-talet, då den svenska leicesterfår produktionen slog in på ett alldeles unikt spår. Några hantverksintresserade producenter såg möjligheten att producera pälsskinn för körsnärsändamål. Dock halverades deltagandet i Fårkontrollen i slutet av 90-talet innan det vände igen.
Och så har det sett ut sedan 70-talet det är svårt att hitta djur som inte är nära besläktade med varandra trotts att det finns 94 besättningar med leicesterfår i Sverige och 1300 tackor enligt Fårkontrollens statistik från år 2017.
Fördelar med nytt blod från leicester longwool i andra länder
Nytt blod, från utvalda bra avelsdjur, skulle möjliggöra att lammen växer snabbare, får upp slaktvikten och slaktklassningen och bli ett sunt och friskare får, bra fruktsamhet, längre brunstcykel och det skulle få tillbaka några av Leicester longwool karaktärsdrag som pannlugg och utseende.
Föreningen har försökt att få in nytt blod bland annat från Nya Zeeland via Danmark, vilket stoppades och från England år 2010, men det gick inte på grund av att de några år tidigare haft galna kosjukan och ingen av besättningar var med i friförklaringsprogrammet. Vi letade vidare och upptäckte att Leicester longwool organisationen i USA hade tagit in sperma från Brenton Heazlewoods i Tasmanien med gott resultat.
Det började med mail kontakt med Brenton som är får-utställningsdomare och ordförande i English leicester organisationen i Australien. Brenton är son till Ivan Heazlewoods som framgångsrikt har jobbat med att återintroducera leicester longwool. Brenton brukar en gård på 260 hektar sydväst från staden Lanceston i norra Tasmanien, gården heter Melton Park English Leicester Stud in Australia. De föder upp renrasiga English Leicester 57 tackor och Border Leicester 120 tackor. De korsar ytterligare 400 tackor med Polled Dorset baggar som de föder upp som produktionslamm. De säljer köttet direkt till supermarket som vill ha 22 kg/snitt slaktad vikt på lammen. På gården har det funnits English Leicester sedan 1854 i över 150 år.
Efter en tids diskussion fick vi ett kostnadsförslag som ingen leicesterfårägare själv kunde lösa ut på semindoser kontra embryo, tiden gick och nya möjligheter letades fram, då kom vi i kontakt med Lawrence Heathman på Kulla gård som flera år tidigare lagt in embryon med Dorperfår. Lawrence skötte kontakten med veterinärer i Australien, seminstationen, djurägaren Brenton och alla pappers handlingar mellan länderna.
Med hjälp av Elsie Gröntofts fondmedel kunde Brenton få en handpening som säkerhet för att påbörja sin resa från Tasmanien till Australien med båt, han tog med sig 3 av sina bästa baggar samt 10 tackor från olika linjer. Ytterligare 10 tackor från fastlandet som Brenton kände till då han sålt dessa djuren några år tidigare, slöts samman och kördes till seminstationen för att stå i karantän i 2 månader innan det var dags att spola de 20 tackorna.
Bild: Leicester Longwool från gården Melton Park English Leicester Stud in Australia som ligger i den norra delen av Tasmanien
Bild: Leiscesterfåren transporteras från Tasmanien till Australien med båt.
Bild: Breanton Heazelewood ordförande i English Leicester Association of Australia och mycket framgångsrik vid utställningar, lastade 10-tal tackor och tre baggar för att med båt skicka till Australien.
Resultatet blev att 15 tackor lämnade godkända embryo med 3 olika baggar. Sammanlagt har föreningen bekostat ett 100–tal embryo av bästa kvaliteten som anlände Arlanda i oktober månad år 2018. För att kunna teckna sig på embryorna måste man vara medlem i Leicesterfårföreningen som äger dessa.
Fem besättningar tecknade sig på 38 embryon i höst, som lades in den 31 oktober hos Lawrence Heathman på Kulla gård. Besättningarna fick hemskickade brunsttamponger så att det skulle räcka till de antal tackor plus några extra som överföringen skulle göras till. En brunsttampong sattes in på de utvalda tackorna. För att komma i högbrunst samtidigt synkroniseras sedan tackorna 14 dagar senare med 2 ml PSMG (brunsthormon) på gården. En vecka senare, då embryo-överföringen skulle göras, kördes tackorna till Kulla gård i Småland. Innan embryorna införs kontrollerade veterinären från Australien med laparoskopi att gulkroppen i äggledaren var i exakt rätt stadium. De tackor som inte var i rätt brunststadium hoppar veterinären över. Därför var det viktigt att ha några extra tackor. Tidsåtgången för denna process var ca en timme för tio djur, varför man direkt efter överföringen kunde återvända hem med tackorna till gården.
Embryo efter 2 av baggarna har använts i år den tredje sparas till nästa år, då det var tekniskt sett svårt att lägga in embryo från alla baggarna i och med att besättningarna köpt mellan 6-11 embryon var och stråna var packade med flera embryon. Fem olika kombinationer av dessa 2 baggar och 5 tackor har lagts in i år och nu väntar vi med spänning till våren, när de Australienska leicester longwool lammen skall föddas.
Svårigheter som uppstått på vägen var att några tackor tappade sina tamponger, då dessa gick ute och betade fortfarande, bättre gick de för de besättningar som hade sina djur installade under dessa 2 veckor innan tampongen skulle avlägsnas. Någon besättning hade valt att ta med sig gotlandstackor som moderdjur, dessa hade svårt att komma i brunst på grund av den ovanligt varma temperaturen för årstiden, dock hjälpte en annan besättning till med moderdjur, annars hade 4 embryo gått förlorade. Det var första gången som veterinären från Australien varit med om att lägga in embryo på leicestertackor och han blev glatt överaskad att de var så perfekta i tid då han med laparoskopi såg gulkroppen i äggledaren var exakt i rätt stadium.
Det finns fortfarande möjlighet att teckna sig för embryo från Australien/Tasmanien för år 2019, en förutsättning är att du är medlem i föreningen. Hör av dig till Marie marie_alveskog@hotmail.com
Text och foto: Marie Rydin-Alveskog
Sammankallande i leicesterfårföreningens avelsråd